fredag 21 maj 2010

IKEA-historien

Nu tänkte jag berätta IKEA-historien, eller som den också kallas, Sagan om hur Sofie fick sitt köksbord.

Söndagen innan jag flyttade så åkte jag och Terre till IKEA för att köpa de stora saker jag behövde, så vi skulle slippa åka till IKEA på flyttdagen. Bland annat inhandlades ett 44 kilos köksbord som med efter många om och men kom med i bilen och kartongen ställdes i Terres lägenhet tills vidare.

Flyttdagen en vecka senare kånkades köksbordet ner från Terres lägenhet och in i lastbilen, för att sen dras upp till Skokartongen, 6 våningar högre upp. Under tiden som jag försökte fixa undan det värsta byggde Terre och Ellie IKEA-möbler. Stolarna gick relativt enkelt att bygga ihop. Sen öppnade de kartongen med bordet och efter att ha lyft på varenda del konstaterar vi att det inte finne en enda skruv till bordet. Det borde vart uppemot 100 skruvar, muttrar och sånt småplock, men det fanns ingenting. Jag höll på att börja lipa. Just då tyckte jag det var ett bra sätt att hantera irritationen på. Men jag lät bli. Terre ringde till IKEA kundtjänst, som sa att de kunde skicka det som saknades, vilket skulle ta 3-4 dagar. Eller så kunde vi åka till ett IKEA varuhus, för de hade reservdelar inne. Det bestämdes att vi skulle åka, så vi kastade oss in i bilen och åkte till IKEA i Barkarby.

Väl där fick vi hjälp av en kille som nog var nyanställd, alternativt praktikant. han berättade att de inte hade alla delarna inne. Vi kunde få det dom hade inne sen skulle resten skickas. Vi fick skruvarna till lådorna i bordet plus några helt oanvändbara eftersom resten saknades.

Nåväl, köksbordet fick ligga i sin öppnade kartong som tog upp sisådär halva min lägenhet (okej jag vet, viss överdrift), och jag åkte på onsdag morgon ner till Habo, ändå relativt nöjd över att jag skulle ha skruvarna när jag kom tillbaka därifrån.

På torsdagen får jag ett mail från IKEA. "Din beställning har annullerats då en eller flera delar inte går att beställa. Åk till IKEA i Barkarby för att få hjälp".

På måndagen åkte mina föräldrar med mig när vi ändå var i området och den här gången fick vi en något mer kompetent person som hjälpte oss. Han gjorde den fantastiska bedriften att öppna en annan kartong. Bravo. Simsalabim så lätt det var. Väl hemma tog det mig väl max en timme att skruva ihop köksbordet.

Som tur är känner jag mig än så länge nöjd med det. Får väl hoppas det håller i sig :)

1 kommentar:

Me & Everyone sa...

Även om inte du tyckte det var så skoj så kan jag inte låta bli o skratta.... Kramizzz