Nålar, blod och plåster.

Då jag fått svar på att jag är till synes helt frisk, vilket förmodligen går att diskutera, så var det igår premiär för mig som blodgivare. Lite nervöst var det, de ska ju ändå tömma ur blod ur mig! Hur som helst, det gick bra. Sköterskorna var väldigt trevliga och jättegulliga! "Min" sköterska sa när hon stuckit, "nu är det värsta gjort". Ni anar inte hur fel hon hade. Sticket kan jag ta, att vara utan några deciliter blod kan jag ta, den lilla matthet som följde kan jag ta, MEN aldrig mer att de får sätta plåster på mig! När jag ryckte bort det igår kväll (närmare natt faktiskt, en annan historia om alldeles för mycket socker) så AJ AJ AJ vad ont det gjorde att rycka plåster från den mjuka huden i armvecket! Inte okej! Det är fortfarande rött där plåstret satt, och dessutom är det helt blålila där det satt fast som mest! Aj säger jag bara!

Det värsta med att ge blod, det är utan tvekan att rycka plåstret!