På något sätt har jag tagit mig igenom de sista dagarna. Sorgen efter Pepsi ligger som en klump inom mig, jag klarar inte av att tänka på det, det är så overkligt. Förstår inte att hon verkligen är borta. Hon har alltid funnits där, alltid. Jag har aldrig tänkt tanken på att hon skulle gå bort av nån annan anledning än ålder. Chocken vill inte riktigt släppa, allt är som i en dimma.
Det finns händelser som förändrar ens liv för alltid. En dag när jag var 6 år och Pepsi flyttade in till oss, då förändrades mitt liv. Hon var inte bara min häst, jag var lika mycket hennes person. Det var vi, alltid. Vi hörde ihop. Nu är allt det bara borta, för även om alla minnen finns kvar, så kommer jag aldrig mer få se henne, aldrig mer få krama om henne eller borra ner fingrarna i manen på henne. Jag skulle ge allt för att få säga hej då, för att få vara hos henne en sista gång.
20 år senare har mitt liv förändrats igen, och det kommer aldrig mer bli sig lik. Älskade Pepsi-ponny, du är saknad!
Det finns händelser som förändrar ens liv för alltid. En dag när jag var 6 år och Pepsi flyttade in till oss, då förändrades mitt liv. Hon var inte bara min häst, jag var lika mycket hennes person. Det var vi, alltid. Vi hörde ihop. Nu är allt det bara borta, för även om alla minnen finns kvar, så kommer jag aldrig mer få se henne, aldrig mer få krama om henne eller borra ner fingrarna i manen på henne. Jag skulle ge allt för att få säga hej då, för att få vara hos henne en sista gång.
20 år senare har mitt liv förändrats igen, och det kommer aldrig mer bli sig lik. Älskade Pepsi-ponny, du är saknad!
Life had changed as I know it. And now it's changed again.
PS. I love you
2 kommentarer:
Massa massa massa kramar! Förstår hur tungt det är! Jobbigt också när det sker så plötsligt!
Pepsi verkar ha haft en KANON toppen liv och en jätte härlig matte som älskat henne över allt annat :)
Aldrig trist att ett djur går bort... :(
Massor av kramar
/Daya
Skicka en kommentar