Det är intressant att äta lunch här på avdelningen. Man träffar mestadels folk man redan vet vilka de är, då man har haft dem som föreläsare eller labbassar under nån kurs. Det är folk man ser upp till, folk som faktiskt åstadkommit något. Men i lunchrummet rasar liksom fasaden lite. Nog för att de fortfarande är duktiga forskare, men de är också vanliga människor. De bröt av benen på sina barbie när de var små. De tittar på serier som Supernatural. De minns en av de första (norska) reklamerna som gick på TV3. De har ett liv utanför universitetet, vilket imponerar oerhört på mig. Jag får en känsla av att det är okej att jag inte slängt ut min TV än. Känns bra. Uppmuntrande att inte riktigt allt måste kretsa kring biologi. Vilket det gör ändå, på ett eller annat vis, men ni vet vad jag menar. Kanske.
1 kommentar:
Slänger du ut tv:n får du nog slänga ut datorn oxå (allihopa) same shit different name
Skicka en kommentar